Kompisar och ensamhet
Mitt barn har inga kompisar
Hur upplever ditt barn ensamheten?
Börja med barnets egen upplevelse. Någon kan ha få men trygga vänner och vara nöjd. En annan kan vara tillsammans med många men ändå känna sig ensam.
Fråga till exempel: ”Hur känns det på rasterna? Finns det någon du skulle vilja vara mer med?” Lyssna utan att jämföra med syskon eller hur du själv hade det.
När kompisar saknas och när någon blir utestängd
Att längta efter fler vänner är inte samma sak som att bli utsatt. Fråga försiktigt om barnet blir lämnat utanför, retat eller illa behandlat, både i skolan och på nätet.
Om ditt barn blir utsatt eller utestängt ska skolan hjälpa till. Det är inte barnets ansvar att lösa det ensam.
Små sätt att underlätta kontakt
Fråga vad barnet själv vill prova. Hjälp till med praktiska saker som skjuts eller en möjlighet att träffa någon en kort stund. En aktivitet kring ett intresse kan ge tillfällen att mötas, men är ingen garanti för vänskap.
Försök undvika att varje dag fråga om barnet fått en kompis. Visa att barnet är värdefullt även när det sociala är svårt.
Vad kan skolan hjälpa till med?
Be mentor eller elevhälsan hjälpa er förstå hur raster, grupparbeten och andra situationer fungerar. Fråga vad skolan kan göra och bestäm när ni följer upp.
Om ensamheten påverkar måendet eller vardagen kan du också be vårdcentralen eller 1177 om råd. Vid omedelbar fara, ring 112.
Fördjupning: Läs om ensamhet i tonåren →
Så skriver vi till unga om samma sak: ”Jag har inga kompisar – vad gör jag?” →
Källor och redaktion
Skriven av Mellan oss. Uppdaterad . Ännu inte granskad av extern sakkunnig. Samtalsexemplen är redaktionella förslag, inte behandling.
- Om elevhälsan – UMO
- När barn mår psykiskt dåligt – 1177